Då man väljer vallfröblandning till gården, ska man beakta tre grundprinciper. De avgör hur väl blandningen stöder odlarens kvalitets- och skördemål. Vid val av vallfröblandning är det sist och slutligen fråga om riskhantering och valet är ett av de snabbaste sätten att direkt påverka vallproduktionens slutresultat.
1. Vilket djur utfodrar man?
Till först ska man rikta tankarna på boskapen och tänka efter hurdan slutprodukt man kvalitetsmässigt strävar till.
Foder som är tänkt för kalvar ska ha behaglig struktur och munkänsla, så att kalvarna i första hand uppmuntras att äta så mycket grovfoder som möjligt. Strukturen som krävs ur kalvarnas synvinkel utesluter de mest grova vallväxterna, till exempel rörsvingeln och rajsvingeln, hundäxingen samt klövern, vars naturligt höga kalcium kan dessutom orsaka problem i kalvarnas benväxt. Klöver kan man utesluta från kalvarnas utfodring även på grund av dess låga fiberhalt ̶ alternativt ska man ge fibertillägg och se till att utfodringen baserar sig på ordentliga mineralanalyser. Mjuka, blad- och sockerrika vallarter är de bästa alternativen då man vill åstadkomma en perfekt blandning åt kalvar.
Åt dikor vill man ha ett helt annorlunda foder än åt andra djurgrupper. Dikornas foder ska ha utmärkt ensileringskvalitet, fast man med själva råvaran strävar ofta till ett grövre foder med ett lägre proteinvärde och smältbarhet. För dikorna ska man använda sig av växtarter och -sorter som ger hög skördemängd oberoende på vilket sätt man skördar vallen. I dikornas utfodring är egentligen ingen växt utesluten ur djurens synvinkel, men det lönar sig ändå att tänka på arternas förhållanden i blandningen, så att man når en tillräcklig fibermängd. Dessutom lönar det sig att räkna hur mycket man behöver av fattigare och grövre foder för underhållsperioden och hur mycket av toppklassigt foder, vilket ska kvalitetsmässigt motsvara mjölkkornas ensilage, för digivningsperiodens början.
Slutuppfödning och mjölkgårdar strävar till ganska lika grovfoder med tanke på kvaliteten. Fröblandningen ska samtidigt producera så hög kvalitet och så mycket grönmassa som möjligt, utan att glömma fiberhalten. För att nå detta ska man välja växtarter och -sorter vars växt- och utvecklingsrytm passar ihop på bästa sätt. Dessutom ska man ännu beakta växtartförhållanden så att toppkvalitet kan nås.
2. Vad är gårdens skördestrategi?
Före ett enda frö är sådd, ska man ha klart för sig hur många skördar man vill skörda. Hur bra olika växter lämpar sig i de olika skördestrategierna, baserar sig i första hand på växtens tillväxtförmåga och hastighet. I valet av fröblandningen ska man speciellt beakta timotejs sort. Eftersom timotej är den huvudsakliga växten i blandningen, har timotej den största betydelsen för slutresultatet. Dessutom är skillnaderna i tillväxtförmågan stor mellan de olika timotejsorterna
Ifall man vet att man ska skörda tre gånger, kan det leda till problem ifall man inte har tagit det i beaktan vid valet av fröblandningen. I sådana fall tappar man en del av den potentiella maximala skörden. Å andra sidan om man vet att man vill skörda en del åkrar två gånger, orsakar man problem om man har i fröblandningen valt växter som växer med betoning på hösten. Det orsakar mer jobb i form av slåtter under hösten, vinterskador och leder till att växtligheten börjar ogynnsamt betonas av vissa arter.
Man ska dock inte helt glömma alternativen, som man i första hand inte har tänkt i sin fröblandning. De går att använda bara man beaktar blandningsförhållandet. Till exempel kan man upprätthålla skördens höga kvalitet och förlänga den optimala skördeintervallen genom att blanda en timotej av den nordliga sorten med en sydlig sort, utan att man behöver pruta på skördepotentialen. Rörsvingel, på grund av sitt aggressiva växtsätt, lämpar sig bäst för tre skördar, då man vill skörda den i god kvalitet. Å andra sidan med sina enorma rötter har den positiva påverkningar på markens struktur. Därför kan man i måttliga mängder använda rörsvingel även i två skördars rytm om man vill uppnå högre fiberhalt.
Man kan även tänka på att på samma gård kan man även utnyttja flera olika skördestrategier. Detta kan man tillämpa till exempel genom att ta tre skördar från de bästa skiften och på så sätt maximera växtpotentialen fullt ut. På medelmåttiga och sämre skiften lönar det sig att sikta på två skördar eller direkt satsa på endast en skörd. I detta fall ska man beakta att flera olika skördestrategier kräver flera fröblandningar.
3. Hurdana marker ska man så?
Den tredje betydelsefulla aspekten, som ska beaktas, är jordmånen och växtunderlagets egenskaper. Hur väl en viss växt lämpar sig på ett visst växtunderlag, bestäms i första hand via rötternas egenskaper. Ju djupare rötter växten har, desto bättre tål den torka, trivs bättre på hårda och leriga underlag och omvänt, är desto känsligare för dålig vattenekonomi eller vantrivs på våta och organogena marker. Växtarter med djupa rötter är t.ex. rörsvingel, hundäxing, röd klöver och lusern. Växter med korta rötter trivs i sin tur desto bättre ju lättare och lösare växtunderlaget är. Däremot plågar de tyngre och torra jordarter vallväxter med korta rötter. Till exempel timotej anses som en växt med korta rötter. Ängssvingelns och det engelska rajgräsets rötter är inte klart varken djupt- eller ytligt gående, så ur denna aspekt är de mycket flexibla.
Dessutom påverkar jordmånens surhet i det hur växten frodas. De som tål surhet bäst är timotej, engelskt rajgräs och alsikeklöver. Men ingen av dessa växer trivs bäst i sura omständigheter.
Timotej är, oberoende underlag eller omständigheter, grund för fröblandningen och dess andel i fröblandningen borde alltid vara mellan 50-80 % beroende på jordmånen. Fröblandningen borde betonas så att timotejs andel är närmare övre gränsen ju våtare och ju mer organogen jord man sår. Ju tyngre och torrare underlaget är, desto närmar undre gränsen borde andelen vara.
Bekanta dig med A-rehus vallfröblandningar
Projektarbetare
Tahvola Essi
046 921 5544
essi.tahvola@atria.com
Vallexpert, NötgårdensVall
