Resultat från smågruppsträffarna: Effektiverad betesrotation och bättre betespraxis

Produktiva nötgårdens vall -projektet har varit igång sedan 2018 i Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Norra Savolax och Norra Karelen. Projektets förverkligare är Andelslaget Österbottens Kött, A-Producenter Ab och Naturresursinstitutet (LUKE). Projektet ordnar inom hela verksamhetsområdet smågruppsverksamhet vars målsättning är att öka nötköttsproducenternas kunskaper om vallens och betets produktivitet, åkerns grundkondition och faktorer som påverkar vallskördens kvalitet. Jarno Väänänen från Norra Savolax och Pekka Asikainen från Norra Karelen har deltagit i smågruppsträffar som projektet har ordnat, och deltagandet har lett till förbättringar i deras betespraxis.

- Av förra sommarens betessäsong kommer man främst ihåg att vallen växte bättre än tidigare. Som utmaning hade vi till en viss grad gårdsskräppan, kanske på grund av torkan, konstaterar Jarno Väänänen om det gångna årets betessäsong.

Jarno har på gården Uudis-Tuovila ca 60 blandrasiga dikor. Betesarealen är ca 5 ha och han driver gården konventionellt. Hankkijas Tuurenurmi -vallfröblandning, som han använt sig av, ska bytas ut, eftersom Jarno har märkt att rörsvingel inte smakar tillräckligt väl åt dikorna som bete. Istället har han tänkt en mer traditionell timotej-ängssvingelblandning men slutliga blandningsförhållandet och sorterna övervägs ännu.

Tack vare smågruppsträffen har man även börjat uppmärksamma sortval och betets tillväxt. Ibland kan betet se frodigt ut men när man tittar närmare, ser man att vissa ställen är helt oätna medan andra ställen har nedtrampats och förstörts. Man måste lägga märke till vallens smaklighet, påpekar Jarno.

Producenten Pekka Asikainen på Salo gård håller med. I och med smågruppsträffen har gårdens betesrotation effektiverats och fröblandningarna uppdaterats till lämpligare versioner. Den gångna betessäsongen anser Pekka som lyckad.

- I år fokuserade vi ännu mer på effektiv betning. Från smågruppen har man fått ny kunskap och det egna intresset för det här hela betningssaken har växt, speciellt när man har fått utmärkt hjälp för betessäsongsplaneringen av specialister från olika organisationer. Allt som allt gick förra sommarens betessäsong väl och vallens tillväxt var rätt bra, fast torkan försämrade skördemängden lite, berättar Pekka.

Salo gård, som varit verksam sen 1986, är en dikogård som brukas konventionellt. Till en början hade man endast renrasiga aberdeen angus men idag har man även en del blandrasiga dikor. Förutom 75 dikor, uppföds även kalvar till slaktåldern på gården, om än man avslutar slutuppfödningen i framtiden. Betesarealen är ca 20 ha och utöver det betas dikorna på en ca 5 ha stor kulturbiotop. På den betar ca 10 dikor från midsommaren till slutet av augusti.

- Gården har nu använt en fröblandning som A-Kauppa erbjuder åt  dikor och så mycket måste man nog göra reklam att den har nog varit väldigt bra. Den har vi använt oss av såväl vid förnyelse av vall som tilläggssådd. Tidigare använde vi en traditionell timotej-ängsvingelblandning, skryter Pekka.

Betning har sina nackdelar men även sina  

De förbättringsåtgärder som man har gjort på beten vid Uudis-Tuovila har hållits de samma genom åren. Vallbeståndet gödslas tre gånger under växtperioden, först med NPK-gödsel och sedan med salpeter. Man slåttar betesrator vid behov två gånger under sommaren. Enligt Jarno har de största utmaningarna på gården varit vattentillförseln till beten och överbetning som har lett till betesrator och markpackning.

- Beten har räckt åt djuren varje år men vi har varit tvungna att ge tillskottsfoder. Också stängslingen tar tid på våren eftersom vi inte har fasta stängslen. Också att flytta djuren från ett skifte till ett annat är krävande, kalvarna kan  ibland rymma... Det tar tid att vänja sig vid elstängsel och till exempel när vi går över vägar måste vi se efter att kalven följer sin moder. Det är bra att tänka på portarnas placering  på förhand, så att flyttningen av djuren går smidigt, säger han.

På Salo gården har man i sin tur märkt att effektiverad betning har lett till att djuren rymmer mindre. Vallen täcker näringsbehovet bättre då dikorna får dagligen nytt bete. Tidigare hade man problem av ogräs i vallen, speciellt av maskros och gårdsskräppa. Tack vare gödsling och skötselåtgärder har man vållat problemet och i och med de nya förblandningarna har produktiviteten av betesvallen förbättrats. Som skötselåtgärd räfsar man gödselhögarna varje vår.

- Betningen har alltid gjorts hos oss på samma sätt men hela tiden har grundtanken varit effektivering. Nu förstår man bättre hur man får mer ut av beten. Tidigare i rotationsbetning var skiftesstorleken större, nu använder vi oss av stripbetning. Beten gödslas efter varje betesperiod med salpeter enligt odlingsplanen, som baserar sig på markkarteringsanalys.

Placeringen av vattenpunkterna och nedtrampningen av marken kring vattenpunkten vållar problem på Salo gård. Också stripbetningen kräver tid och satsning men å andra sidan kan man göra arbetet snabbare och lättare när man planerar noggrant i förväg. Man har hamnat att ge tillskottsfoder från slutet av augusti, men utfodringen görs alltid på ett och samma skifte som förnyas varje år, så att de andra skiften sparas från överbetning och nedtrampning. Behov finns av att hitta en snabbt växande ettårig växt för detta ändamål, så att man skulle få lite skörd också före området sedan nedtrampas av dikorna.

Producenten på Uudis-Tuovila, Jarno, tycker att det verkar som om betning har minskat överlag i Finland under åren. Betande djur är såklart en bekant syn på dikogårdar och till en viss del på mjölkgårdar men åtminstone har betning inte ökat enligt honom. Pekka håller med och tillägger att man borde sträva till att öka betning på kulturbiotoper, strandängar och användningen av betning som landskapsvård i framtiden. Man borde rikta resurser för upprätthållning av kulturlandskap och naturens mångfald via betning, så att det skulle vara finansiellt lönsamt även för producenten.

- Jag medger att jag själv också delvist har ansett att betning tappar åkerns resurser. Från samma skifte kan man få flerfaldig ensilagemängd om man hellre gör ensilage än låter skiftet vara som bete. Men via smågruppsverksamheten har jag själv också fått nya tankar och idéer om betning, speciellt gällande artval och förverkligandet av betesrotationen. Den egna verksamheten har också ändrats på så sätt att istället för att tänka att jag gör det där i morgon, gör jag det med det samma idag, för imorgon kan det vara för sent, tillägger Jarno.

Betespraxis i skick via projektverksamheten

Jarno gick med i Nötgårdens produktiva vall -projektet för att han kände att han behöver nya idéer om hur man förverkligar betning på ett kostnadseffektivt sätt. Pekka i sin tur var intresserad av att utveckla sin egen gård. På Uudis-Tuovila gården har man redan tidigare använt sig av en sk. parkeringsfålla dit djuren flyttas för att vänta en tid medan betesvallen återhämtar sig. Efter smågruppsträffen har Jarno börjat effektivera betesrotationen och lägga mer märke till fröblandningar och sortval.

- Efter smågruppsträffen väcktes tanken om att betesroteringen måste utföras snabbare. Vi har nog alltid delat betet i skiften men nu har vi roterat skiften snabbare alltså betar djuren nu en kortare tid per skifte. Det positiva är att effekten sågs direkt. I och med effektivare betesgång minskade behovet av tillskottsutfodring i sommar och beten blev kvar i bättre skick jämfört med tidigare år. Dessutom har vi nu siktat på att beta tills vallen är ca 8 cm högt och även funderat på gränserna när det lönar sig att skörda vallen som ensilage och när ha den istället som bete åt dikorna. Dessa har vi också börjat notera efter smågruppsträffen, konstaterar Jarno.

Pekka, som har effektiverat betesroteringen genom stripbetning, är i samma linje. Som en ny grej på gården har man noterat även betydelsen av att flytta den bakre stängslet i stripbetning. Då minskar risken för överbetning och vallen som redan ätits en gång får vila i fred när djuren inte längre trampar beståndet. Resultat kan också ses redan, man har fått bättre skörd från beten än tidigare och de räcker en längre tid, alltså har behovet av tillskottsutfodring flyttats till senare under hösten. Att man har bekantat sig närmare med stripbetning, vallblandningar och utförandet av själva betningen har gett resultat.

På Uudis-Tuovila har man tidigare betat vallen direkt under året som vallen etablerats, men det har det blivit ändring på. Det viktigaste under första året är att vallen kommer i ordentligt växt, för enligt Jarno är det svårt att definiera hur stor procent av tilläggssådd lyckas. I växelbruk  odlar man ett år säd och tre år vall varefter det är dags att förnya vallen. På gården har man konstaterat att denna odlingsrotation  håller skördenivåerna höga och mängden ogräs i bukt. Pekka i sin tur låter dikorna beta på vallen redan på hösten under första året, efter att vallen är först skördats två gånger. Grova mineraljordar har tålt betning.

- Det är också viktigt att försöka få korna tidigt på våren ut och på bete för vallen växer väldigt snabbt då det blir varmare. Man har nog börjat lägga märke till många saker efter smågruppsträffen och det är bra att nya tankar väcks. Det bästa med smågruppen har dock varit stödet. På möten märker man att alla har likadana problem och man kan även ibland få bra förslag av andra och kan också dela med sig sin egen kunskap åt andra producenter, säger Jarno.

Pekka håller med och tillägger att i projektet har speciellt bra varit all kunskap man har fått av experterna och till exempel webinaren som man kunde delta i hemifrån. Han poängterar ändå betydelsen av gemensamma träffar och stödet mellan producenterna, vilket Pekka anser ha stor betydelse för producenternas välmående i sin helhet. Efter möten får man energi att göra saker på nya sätt. I framtiden kommer han själv att ha mer fokus på gödslingen av betesvallen. Effektiverad stripbetning tänker man också fortsätta med framöver och intresse finns för att prova på allt nytt. Fröblandningarna och nya sorter intresserar en hel del just nu. Speciellt när satsningen på betesskötsel och effektiveringen av betesrotationen har även förbättrat gårdens ekonomi.

När man frågar Jarno vad han ännu skulle ändra på, berättar han att han kommer framöver att satsa på sortval och att han försöker göra vattentillförseln till beten lättare, för det tar för mycket tid under den annars också brådskande växtperioden. Han är nöjd över de förändringar som gjorts under sommaren.

- Absolut kommer jag även framöver att fortsätta med de förändringar som jag tog i bruk 2019. Den snabbare betesrotationen kommer att fortsätta och jag kommer att fästa mer märke på frösorter i framtiden. Nog måste man fortsätta med dessa förändringar åtminstone i fem år så att man på riktigt ser hur de påverkar, fast just nu tänker man ju nog att riktningen är åt rätt håll.

På Salo gård betar dikorna ca 20 ha om året. Betningen förverkligas som stripbetning, alltså att man dagligen begränsar en viss areal för nöten med hjälp av flyttbara stängsel.

 

Lue lisää hankkeen pilottitilojen kuulumisista