Mari Heinonen
Veterinär, Helsingfors universitet, Avdelningen för klinisk produktionsdjursmedicin
Svinet lever helst i en permanent grupp, så att den inte behöver tänka på rangordningen eller förbruka energi. Svinet har koll på vem det skall undvika. Energi används för tillväxt och reproduktion.
Varför blandas smågrisar? På grund av svinstallens struktur och produktionens lönsamhet är det nödvändigt att sätta samman smågrisar under deras första levnadsdagarna i samband med avvänjning och byte av slaktsvinstall. Suggans antal spenar är inte tillräckligt för att dia de nuvarande stora kullarna.
Vad händer med ett svin som flyttats?
Den nya gruppen kommer överens om rangordningen. Stora svin slåss våldsamt, så djurskötarna brukar sätta flera nya svin i gruppen så att inte alla attackerar bara en eller några nykomlingar. Enskilda smågrisar överförs dock i allmänhet till en annan kull. Det tar en dag eller två att bestämma rangordningen, och under denna tid har grisen varken möjlighet att vila, äta eller dricka.
Djuret klarar av kortsiktig stress. När situationen varar i dagar, minskar den höga nivån av stresshormoner dess resistens och djuret blir mer mottagligt för sjukdomar. Sjukdomstrycket, som grisen lätt skulle klara av utan hopblandning, kan vara oöverkomligt efter hopblandningen. Olika infektioner är lättare att få på halsen, och en dold mild inflammation hos grisen kan innan flyttningen auktoriseras under stress. Svinet insjuknar och smittar sina nya boxkamrater. Det är till exempel känt att hopblandning under tillväxtperioden ökar risken för högre nivåer av pleuropneumoni vid slakteriet. Även om grisen inte blir sjuk, orsakar stressen som uppstår till följd av hopblandningen alltid en några dagars dipp i tillväxten.
Den diande grisen letar efter en fungerande ledig spene hos den nya suggan. Under digivningen kommer mjölken lätt från suggans juver bara under en mycket kort tid åt gången, varefter grisen masserar sin egen spene för att förbättra mjölkproduktionen. En flyttad smågris lämnar efter i detta avseende.
Hos smågrisar påverkar fasta tarmens mikroflora negativt och samtidigt lider tarmens inneryta, vilket resulterar i en nedsatt näringsupptagning. God tillväxt förutsätter ätande utan avbrott.
Från några av ABF-projektgårdarna flyttades ett stort antal smågrisar
I A-Producenters och Helsingfors universitets ABF-projekt gjordes en noggrann uppföljning av smågrisar från födsel till slakt. Forskarna observerade att på vissa gårdar överförs smågrisar från en sugga till en annan ett flertal gånger och under ett för grisen besvärligt skede som till och med kan vara endast några timmar gamla. Samma gris kunde ännu flyttas till en tredje suggan, så grisen tillbringade mycket av sina första dagar med att uppsöka mat och lugn. Efter avvänjning kunde en del av de minsta smågrisarna hittats under suggor som just grisat.
På vissa gårdar avgör grisens storlek var den är placerad, även om ålder är viktigare. Ju mer vi kan hålla smågrisar i samma grupper, desto bättre kommer de att växa och förbli friska.
Skötselföreskrifter
I dag jämnas inte kullarna längre ut, för endast stora kullar organiseras digivande suggor för marginaliserade smågrisar. På alla gårdar bör förfarandena noga övervägas och alla anställda bör skolas att förfara på samma sätt. Svin bör blandas, men så lite som möjligt.
- Smågrisar flyttas bara inom sin egen åldersgrupp, äldre smågrisar placeras aldrig bland de yngre.
- Smågrisarna flyttas under deras första levnadsdagar bort från sin mor först efter att de har fått ordentlig med råmjölk. En full mage kan observeras som en rundnätt klump bakom grisens revbensbåge. En tom mage känns inte alls. Digivning i skift införs: inom 12 timmar efter att den första griskultingen fötts lyfts den först födda upp och de som redan druckit råmjölk flyttas till griskultingboet för 1–2 timmar. Under den tiden får de sist födda smågrisarna sina ransoner.
- Samtliga smågrisar flyttas endast under deras två första levnadsdagar.
- Griskultingen flyttas från en sugga till en annan endast en gång och märks upp så att den inte oavsiktligt flyttas på nytt.
- Vid avvänjning hålls kullarna samman. Om detta inte är möjligt, skall de endast blandas en gång.
- Smågrisar som flyttats övervakas efter flyttningen. Kan man hos den diande smågrisen känna om magsäcken är full bakom revbensbågen? Efter avvänjningen övervakas grisens matintag. Verkar den flyttade grisen nöjd?
För en stor kull lönar det sig att införa digivning i skift: smågrisar vars mage buktar utåt av råmjölk flyttas för 1–2 timmar till griskultingboet, då de följande som fötts också får råmjölk.
De flyttade smågrisarnas matintag och tillfredsställelse övervakas efter flyttningen.
I mellanuppfödningen blandas en enskild gris endast en gång.