Atrias svinproducenter har förbundit sig att föda upp djuren på ett etiskt och miljömässigt hållbart sätt. Alla våra producenter har förbundit sig att i sitt arbete efterfölja instruktionerna för god produktionspraxis. Med etisk uppfödning avses att producenterna kontinuerligt följer upp djurens hälsotillstånd och välmående. Vi vill också att våra producenter av svinkött satsar på hållbarhet för miljön i sin produktion.
En omfattande och delvis förebyggande användning av antibiotika vid boskapsuppfödning är vardag i de flesta EU-länder. Med mediciner kompenserar man för bristfälliga förhållanden för uppfödningen och för en överstor djurtäthet. Till exempel kan en höna få sin första antibiotikakur redan inne i ägget i kläckningsskedet. I de här länderna hittar man också mycket antibiotikaresistenta bakterier i kött, vilka kan spridas till människor via livsmedel, eller direkt från djuren.
Antibiotikaresistens innebär att sjukdomar och infektioner som tidigare lätt kunnat behandlas med antibiotika inte längre kan åtgärdas med samma mediciner, eftersom bakterierna utvecklat en motståndsförmåga mot de antibioter som används som mediciner. Globalt är det ett faktum att antibiotikaresistens blivit allt vanligare och ett av de allvarligaste hoten mot människors och djurs hälsovård.
I Finland är användningen av läkemedel för behandling av produktionsdjur, internationellt sett, på en verkligt låg nivå, och förekomsten av läkemedelsrester i livsmedel mycket sällsynt. Vi på Atria har gjort ett långsiktigt arbete för en sund och ren matproduktion, där användningen av antibiotika har minimerats och är begränsad till enbart verkliga behov.
I Atrias livsmedelskedja hanteras djurens välmående förebyggande, så att de inte insjuknar i infektioner som måste behandlas med antibiotika. När antibiotika används måttligt, eller inte alls, minskar sannolikheten att superbakterier uppstår och sprids.
Djurens goda hälsa förklaras av goda levnadsförhållanden, korrekt utfodring, omsorgsfull hygien samt av ett utmärkt organiserat preventivt arbete mot djursjukdomar.
Hos oss på Atria används antibiotika aldrig i förebyggande syfte. Djur som insjuknar omhändertas på ett korrekt sätt under en djurläkares överinseende. Djurläkaren övervakar också bokföringen av läkemedel samt hur läkemedlen används på gårdarna. Man behöver aldrig vara orolig för läkemedelsrester i finskt kött, eftersom djuren slaktas först efter att karenstiden för de läkemedel som använts har förlupit. En Atria Perhetila-gris som behöver vård behandlas med antibiotika, ifall detta är oundvikligt med tanke på att den ska bli frisk och välmående. I ett sådant fall tar man bort öronmärkningen för antibiotikafri uppfödning från den gris som behandlats med antibiotikan.
Ett bra, konkret exempel på antibiotikafriheten är gris från Atria: Atria är föregångaren i Finland och förbinder sig till att Atria Perhetila-grisarna inte har fått någon antibiotika under hela sin livstid. Ungefär 70 familjelantbruk är med i den antibiotikafria produktionen.
Kött av hög kvalitet är inte resultatet av en slump, utan av ett långsiktigt arbete. Atria arbetar aktivt för att man ska kunna minimera användningen av antibiotika på gårdarna, eller helt sluta använda antibiotika. Gemensamma spelregler mellan Atria och de finska gårdsägarna garanterar säkerheten på det kött som hamnar på konsumentens tallrik. God omsorg om djuren och ett förstklassigt rent kött är av yttersta vikt för oss, och något vi inte ger avkall på.
Den finska grisens långa svans är inte en självklarhet ute i världen. Utöver i Finland är kupering av grissvans förbjudet enbart i ett par länder, som till exempel i Sverige. I många länder görs svanskuperingen som ett rutinmässigt behandlingsförfarande. Kupering av svansar förbjöds i den djurskyddslag som trädde i kraft år 2002, och kuperingar av svansar upphörde i Finland år 2003.
En lång svans anses vara en mätare för välmående, därför går viktig information om detta förlorad om svansarna kuperas. Knorr på en lång svans berättar att en gris mår bra, och får tillräckligt med mat och vatten, förhållandena är i enlighet med utvecklingsskedet och att det finns tillräckligt med stimulans. En svans som hänger rak berättar att allt inte står rätt till med grisen, till exempel kan grisen vara sjuk eller stressad. När de blir stressade börjar grisarna i allmänhet först bita i varandras svansar. Den finska grisen har mera utrymme till förfogande än sina europeiska artfränder, det här är ett sätt att minska den stress som ett djur upplever. Grisarnas levnadsförhållanden kontrolleras kontinuerligt och grisarna får stimulans för att ha meningsfull sysselsättning som motverkar störande beteende.
Grisningsförhållanden som förbättrar suggornas välmående är redan en allmän syn vid Atrias gårdar för grisproduktion. Fri grisning innebär att smågrisarna får tillbringa sina första veckor i en inhägnad för fri grisning. Suggorna är inte instängda i grisningshäckar, utan diar och umgås fritt med grisarna i inhägnaden. Nästan 30 % av Atrias grisproduktion har redan övergått till fri grisning. Bakgrunden till detta är att man vill leva upp till framtida konsumenters behov och godkännande.
I en inhägnad för fri grisning kan suggan röra sig, vilket utöver att förbättra välmåendet ökar suggans förmåga att inta foder samt förbättrar mjölkproduktionen och förmågan att ta hand om smågrisarna. Förhållandena har en stor inverkan på välmåendet och hur framgångsrik den fria grisningen blir. Suggorna och smågrisarna bör ha tydligt olika livsmiljöer på ett ca 7m2 stort område. Där en nyfödd gris trivs i 33 grader utan drag, ligger suggans bekvämlighetsområde vid närmare 15 grader.