Grundrenoveringar görs i allmänhet i svinhus när de är 10–20 år gamla eller äldre. I detta skede uppträder behov av reparationer främst när det gäller svinhusens teknik, ytor, inredning, biosäkerhet och foderanläggningar. Idag är de högproducerande djurens krav gällande svinhusens utrymme, förhållanden och utfodring annorlunda än tidigare.
Grundrenoveringar
Golvens skick försämras med tiden. Behoven av reparationer dyker ofta upp när svinhusen är 10–15 år gamla. Grova ytor kan förnyas med betongreparationsbeläggning, vilket betydligt förlänger golvets användningstid. Betong- och gjutjärnsgaller håller i allmänhet i 15–25 år, medan plast- och galvaniserade järngaller och konsoler har en livstid på 10–15 år. Betongväggarna är däremot ofta i bra skick, i många svinhus används även mellanväggar av plastplankor. Brukstiden för väggar av plastplanka är lång, uppskattningsvis 20–30 år.
Inhägnader och inredning i svinhusen är i varierande skick på gårdarna. I över 10 år har plats och rostfritt stål används som material för möbler, vilket ger en betydligt längre hållbarhet. Möbler av galvaniserat järn rostar med tiden, men byte blir aktuellt först när de är 10–20 år gamla.
För att förbättra biosäkerheten på gårdarna behövs lastbryggor och smittspärrar. Investeringskostnaderna för dessa är rimliga och i sin enklaste version behövs bara en betongplatta med två staket. Som smittspärr fungerar även klädhängare och en bänk på tvären vid dörren.
Teknologiuppdateringar
Behov av uppdatering av ventilationen i svinhus uppträder med 5–15-års mellanrum. Styrtekniken för ventilationen åldras och uppfyller inte längre behovet i det aktuella läget. Utkapaciteten är också bristfällig på många gårdar och vid behov måste man utöka frånluftsenheterna. Samtidigt granskas att tillräckligt med ersättande luft kommer in.
Problem med uppvärmning orsakas av värmefördelningsrör som är rostiga och/eller har en bristfällig emissionskapacitet. Automatiseringssystem för värmestyrning installeras ofta i samband med en grundrenovering. Med tanke på elförbrukningen är det också förnuftigt att ersätta lysrörsljus med effektiva LED-lampor.
Uppdatering av utfodringsutrustning
En effektiv utfodring ökar också behovet av reparationer på gårdarna. På många gårdar är malning ett objekt för utveckling, till exempel genom installation av en siktrengörare för spannmål och optimal grovhet vid malning för nya kvarnar, för olika djurgrupper och råvaror. De främsta punkterna för utveckling av utfodrare av blötfoder vid huvuddelen av gårdarna gäller nya sätt för att kunna förbättra hygienen, som att få cirkulerande system att bli restfria. Ibruktagande av flera blandningar och byte av blötfoder är möjligt med restfria utfodrare och djurens ätande och utnyttjandet av fodret förbättras. På suggårdar behöver man ofta fler komponentplatser för att möjliggöra en exaktare utfodring. Full nytta av dessa investeringar uppnås med ett restfritt utfodringssystem.
Med en ökad produktivitet för suggorna har man på allt fler gårdar installerat en mjölkkoppsmatare för smågrisar eller en mjölk-/blötfoderutfodrare för att förbättra smågrisarnas tillväxt under diperioden. På detta sätt blir grisarna mera lika till storlek vid åldern för avvänjning. Anskaffning av en mjölkkopps- /eller mjölk-/blötfoderutfodrare åt grisarna minskar också grisdödligheten och behovet av ammor.
Det lönar sig att satsa på utfodringen av suggor och smågrisar, eftersom man redan med måttliga förändringar till exempel kan uppnå en betydlig förbättring av foderhygien och suggans mjölkproduktion. Den bästa uppdateringen med tanke på hygienen vid utfodring är att uppdatera blötfoderutfodraren med en pneumatisk eller musdriven, helt restfri utfodrare. Den helt restfria utfodraren fungerar utan gråvatten, fodret trycks med en pump eller luft rakt i tråget. Systemets utfodringsrör rengörs automatiskt mellan utfodringarna. Utfordringen är långsammare än med en vanlig blötfoderutfodrare, men fördelarna med en helt restfri utfodrare jämfört med en vanlig utfodrare är en bättre foderhygien och via detta ett bättre ätande, en noggrannare utfodring och en förbättrad mjölkproduktion hos suggorna.
Nyinvesteringar
Nyinvesteringarna på svingårdarna är för tillfället närmast sådana som gäller förbättringar av djurens välmående. Den största andelen av nyinvesteringarna görs också på suggårdar, som håller på att gå över till fri grisning. Man har noterat att smågrisarnas vikt vid avvänjning stiger med fri grisning, eftersom suggornas mjölkproduktion är bättre när de får röra sig under den period de ger di.
Ökad produktivitet har även lett till att det är brist på platser för mellanuppfödning. Traditionellt har man försökt avhjälpa detta problem i samband med grundrenoveringar genom att utvidga antalet platser för mellanuppfödning, eller genom att modifiera gamla avskiljningar för grisning till inhägnader för mellanuppfödning och bygga ersättande inhägnader eller avdelningar för grisning. Att uppdatera utfodringsapparaturer till helt restfria förbättrar i allmänhet grisarnas tillväxt på ett betydande sätt och ersätter helt eller delvis behovet av nybyggnation av platser för mellanuppfödning. En ytterligare bättre tillväxt minskar sannolikt även den totala förbrukningen av foder.