Utfodring av dikor

Dikornas utfodringsmål är att hålla dikorna i rätt konditionsklass hela året. Då kommer de i brunst och blir dräktiga inom önskad tidpunkt och kalvning och digivningen blir framgångsrik. Ju kortare tid en period dröjer för dikor och kvigor som kalvar, desto mer enhetliga utfodringsgrupper både bland dikor och avvanda kalvar får man. Att hitta rätt mineraltillskott är en viktig del för planeringen av dikornas utfodring.

Vid utfodringen av dikorna används lite kraftfoder eller inget alls, beroende på typen av ras och utfodringsstrategi. Effektivt utnyttjande av gräsvallar både som betesmark och som ensilage är en väsentlig del av produktiviteten hos dikorna.

Dikornas förmåga att äta stiger när mjölkproduktionen ökar, konditionsklassen sjunker eller gruvfodrets smältbarheten/D-Värdet stiger. Motsvarande så sjunker förmågan att äta när fodrets smältbarhet sjunker. Under den sista dräktighetsmånaden minskar förmågan att äta eftersom fostret tar utrymme från bukhålan. Bäst ät förmåga har dikon med ett grovfoder vars D-värde är över 670g/kg ts och som diar. Också om dikon har magrat under treans konditionsklass, äter den 10% mer fodertorrsubstans, men detta bör inte följas, eftersom förändringar på konditionsklasserna belastar djuret och försämrar avkastningen.

Grovfodret får dikorna att må bra och det skall vara tillgängligt för dikorna hela dagen, men fri utfodring gör dem inte feta, det är smältbarheten och proteininnehållet i grovfodret som svarar för dikornas kondition, ras och produktionsskede ställer också krav på minskad fertilitet och mjölkproduktion. På grund av allt detta är det viktigt att dikogården gör grovfoderanalyser och på basen av analysen uppgör en utfodringsplan.