Skörd från pilotgårdarna: Helsädesbestånd i test

På Peter och Ann-Louise Backs dikogård i Vörå har man under flera somrar gjort, i samarbete med Produktiva nötgårdens vall-projektet, olika pilotstudier gällande helsädesensilage. I piloten uppföljdes och dokumenterades olika helsädesensilage, skördemängd och grönmassans kvalitet och konservering.

Vad är den rätta utsädesmängden när man anlägger helsädesbestånd?

Helsädesblandningar sås med väldigt olika variationer från rena spannmålsbestånd till baljväxter och olika blandningar av dessa. På pilotgården, som på flera andra gårdar, funderade man över vad är den rätta utsädesmängden när man anlägger helsädesbestånd och hur påverkar utsädesmängden skörden. En hög frömängd ökar kostnaderna så genom att betrakta förhållandet mellan skörden och utsädesmängden kan man hitta en ekonomisk balans.

Ur vallens synpunkt har helsädesbeståndets frömängd egentligen inte betydelse eftersom man med skördetidpunkten kan påverka ljusförhållandena i beståndets lägre delar. Skyddsgrödans skyddade effekt förändras alltid i något skede till kvävande, vilket leder till att vallens täthet och tillstånd under skyddsgrödan lider. Genom att hålla ett öga på beståndet och anpassa skördetidpunkten enligt skuggningseffekten kan man säkerställa vallens etablering. Ifall du vet att du inte kommer att skörda tidigt eller att du vill vänta tills gulmognadsfasen, lönar det sig att sikta på ett glest bestånd.

Med dessa tankar i bakgrunden började man i pilotstudien 2019, utreda en optimal utsädesmängd för ett ärt-havrebestånd. På denna gård valde man som grödor ärt och havre eftersom ärten, genom sin självförsörjning av kväve, är nyttig ur ekoproduktionens synvinkel. Dessutom är ärt ofta i praktiken köpesvara och beroende på spannmålspriserna påverkar dess andel i blandningen kostnaderna antingen höjande eller sänkande. Ärt behöver dock alltid en stödväxt och bäst är ett alternativ som växer i samma takt, så behöver inte skördetidpunkten kompromissas mellan ärtens baljbildning och spannmålets mognadsfas. Därför lämpar sig vanlig havre och vete bra med de tidiga ärterna och sen vete med sena ärter. Pilotgården hade eget havrefrö varför man valde det som partner åt ärten. Ärt-havre-blandningen såddes med tre olika utsädesmängder där blandningsförhållandet var alltid det samma, hälften ärt, hälften havre. Frömängden vid sådd var 50+50, 70+70 och 100+100 kg/ha och man sådde i slutet av maj.

Ärt-havre bestånden etablerade sig bra och växten var i full gång under besöket i juni.

Såddtätheten påverkar i första hand fenotypen

Ärt-havre beståndet skördades strax före mitten av augusti. Man tog skörde- och kvalitetsprov av beståndet före skörden. Skördenivåerna fastställdes med rammetoden, där hela beståndet inom en känd areal skördas vid slåtterhöjd. Skörden vägs och på basen av resultatet beräknas hektarskörden med hjälp av torrsubstansresultatet från analysen. Av varje stråk sådda med de olika utsädesmängderna togs flera prov och resultatet är ett medeltal av de olika proven.

Kvalitetsmässigt gav de olika utsädesmängder väldigt lika resultat. Detta är i och för sig en logisk iakttagelse, eftersom blandningsförhållandet förblev det samma, kan man anta att kvaliteten är den samma. Ärt-havre-blandningarna hade en förvånansvärt låg proteinhalt, ca 90-95 g/ts kg trots att ärtens andel i förhållandet till havre ger skäl att anta en högre proteinhalt. I praktiken växte ärten till samma höjd eller förblev lite lägre än havren. Detta berodde delvist på sortval då man använde sig av Astronaute, vilken är i första hand en ärtsort som man tröskar. När man anlägger vall är ärtsorter som man tröskar att föredra, eftersom de inte växer så frodigt. De sorter man tröskar hålls mer sannolikt upprätta och orsakar inte så stark skuggningseffekt på vallen jämfört med en grönsaksart. Å andra sidan spelade växtförhållanden året 2019 säkert en roll i resultaten. Fast året inte var så torrt som 2020 eller 2021 var torkan ställvis svår i Österbotten. De andra värden av ärt-havre-beståndet var rätt typiska. D-värdet hade varit högre ifall ärten hade vuxit mer kraftigt. Den en aning höga sockerhalten indikerar att beståndet har lidit av stress på grund av torkan.

Ärt-havre-blandning, kg/ha	50+50	70+70	100+100
ts, g/kg ts	307	292	300
D-värde	630	634	642
ME, MJ/kg ts	10,1	10,1	10,3
AAT, g/kg ts	78	77	77
Råprotein, g/kg ts	95	96	88
Socker, g/kg ts	138	134	136
NDF-fiber, g/kg ts	419	411	424
Skördemängd kg ts/ha	7700	9800	8100

Kvalitets- och skörderesultat 2019. Enligt försöket förblir kvalitetsvärden lika då blandningsförhållandet hålls lika. Utsädesmängden påverkar inte skördemängden lineariskt.

Enligt täthetsmätningar som gjordes tidigare lyckade man så beståndet enligt planen. I försöket nådde man en hög skördemängd med alla utsädesmängder. Man bör beakta att försöket dessutom odlades ekologiskt. Man såg dock inget lineariskt samband mellan skördemängden och utsädesmängden, alltså en leder inte en större frömängd till en större skörd. Varför? Växterna har en naturlig förmåga att anpassa växten enligt rådande förhållanden, alltså kan de förändra sin fenotyp enligt situationen. Ifall växten har tillräckligt med rum och ljus, blir de större och skapar mer sidoskott för att fylla det utrymmet som finns till förfogande. Spannmål kan lätt skapa till och med sju eller fler sidoskott varav en lämplig mängd fortsätter att utvecklas enligt resurserna. Täta bestånd domineras i sin tur av huvudskotten och växterna är kompakta. Även i detta försök följer resultatet detta fenomen och växterna i beståndet har alltså själv kompenserat de mindre frömängderna.

Vad är den rätta utsädesmängden?

Här nådde man den högsta skördemängden, nästan 10 000 kg ts/ha, med frömängden 70+70 kg/ha av ärt-havre. En högre frömängd gav inte mer skörd och en lägre frömängd gav i sin tur en bra skörd, som var ändå tydligt mindre än den bästa. På basen av detta kan man dra slutsatsen att med den lägsta frömängden på 50+50 kg/ha hade den inre kompenseringskapaciteten förts till sitt maximum och en låg frömängd sannolikt begränsar skördepotentialen. Om anläggningen av beståndet hade dessutom misslyckats, hade en stor risk för dålig skörd funnits. När man kan förvänta sig att skörden lyckas normalt är 70+70 kg/ha en trygg mängd i en sådan här blandning och det finns inget skäl att misstänka att frömängden skulle begränsa skördemängden. Ifall du har misslyckats i anläggningen av bestånd eller det är skäl att misstänka att sådden inte lyckas, är det säkrare att använda sig av en högre frömängd. Ekonomiskt sett är det dock bäst att utreda och analysera vad som har lett till ett misslyckande tidigare.

I augusti, precis före skörden, hade havren börjat gulna. Ärterna hade inte växt längre än havren och de första baljorna hade fyllts.

Torkan störde försöken under 2020

Året 2020 såddes tre olika helsädesblandningar: ärt-havre, ärt-korn och ärt-vete. Sådden gjordes i slutet av maj och tyvärr led beståndet av vårens torka genast från början.

Försöket utfördes ekologiskt och bestånden gödslades inte på våren. På grund av torkan kom växten sakta igång, vilket i sin tur gav utrymme åt ogräs och möjliggjorde att de spridde sig. Speciellt i ärt-korn beståndet spridde sig målla effektivt.

I ärt-korn beståndet fanns mycket målla. Blandningen led av torka och ärterna förblev korta.

Känn igen blandningsförhållandet så att du kan bedöma resultaten rätt

Målet för såddmängden för blandningarna var ca 140 kg (300-350 st m²) spannmål och 70 kg (15 st m²) ärt per hektar. Spannmålen såddes från såmaskinens fröbehållare och ärterna från gödselbehållaren. På basen av tätheten beräknades den verkliga såddmängden, vilket stämde inte med det vad man ville nå. Denna iakttagelse kan dock ha påverkats av torkan då en del av spannmålet inte hade ens hunnit gro veckan före midsommaren då beräkningen gjordes. Senare skapades mycket sidoskott. De verkliga mängderna på provskiften varierade hos spannmål från 70 till 80 kg/ha, och hos ärt till och med från 140 till 380 kg/ha. När skottätheten beräknades hittade man i beståndet ställen där det inte alls växte ärt. Sannolikt varierade den verkliga såddmängden av ärt mellan 100-200 kg/ha.

Som utmaning när man sår blandningar och speciellt arter med stora frön, kan vara att nå den rätta såddtätheten, vilket också kom fram i detta försök, trots att man justerade maskinerna. Slutresultatet kan också påverkas av såmaskinens typ. När man bedömer om helsädesensilaget blev som man tänkt sig, är det bra att granska ifall de planerade blandningsförhållandet höll. Ifall inte är det bra att notera det och fundera över varför det blev som det blev. Helsädesensilagets fördel är att genom förändringar i blandningsförhållandet och skördetiden är det möjligt att göra ganska flexibelt olika slags foder. Ifall du känner på dig att du inte lyckas med helsädesensilage som du hade tänkt dig, så är det bra att granska hur blandningsförhållandet lyckades.

Datum när blandningarna såddes, såddmängdsmålet, grodd-/skottäthet och den såddmängd som förverkligades

TABELL

                                            enhet   ärt havre   ärt-korn   ärt-vete

Datum av sådd

Såddmängd

Spannmål

Ärt

Såddmängd, förverkligad

Spannmål

Ärt

Broddtäthet st/m2

Skottäthet st/m2

Helhetstäthet st/m2

Smältbarhet från ärt-havre och protein från ärt-vete

Helsäden skördades under första veckan i augusti. Dagen före togs analyser av grönmassan på respektive försöksskiften och samtidigt fastslogs för varje blandning en skördeuppskattning med hjälp av rammetoden. Man uppskattade att ärt-havre såg bäst ut men även ärt-vete beståndet hade blivit bättre trots den utmanande vårtorkan. Baljorna hade utvecklats bra och beståndet hade bra med massa. Ogräsproblemet var minst i havrebeståndet och störst i kornbeståndet som var i en lerig åkersluttning och led mest av torkan på våren.

Ärt-havre beståndet gav mest skörd och var mest smältbar.

Analysen visade att i varje bestånd var det rätt högt socker. Detta bevisar delvist det att bestånden led kontinuerligt av stress under den torra sommaren. En hög sockerhalt hjälper dock till i den biologiska ensileringen, då bakterierna som har hand om konserveringen har mycket energi till sitt förfogande. Sockerhalten var högst i ärt-havre, men man måste beakta att ärtens verkliga såddmängd var större än hos de andra blandningarna.

Av resultaten kan vi dra slutsatsen att ärtens mängd påverkar inte direkt fodrets proteinmängd: ärt-havre och ärt-korn-skiften fick nästan dubbelt mer ärtfrön jämfört med ärt-vete. Enligt analyserna hade ändå vetebeståndet den högsta proteinhalten. Analyserna av grönmassan ger viktig information om beståndet.

Ärt-vete beståndet var varierande men dess proteinhalt var högst.

Ärt-havre beståndet hade förhållandevist mest ärt. Detta förklarar analysens toppresultat i kvalitet och smältbarhet. Även torrsubstansskörden var störst på detta skifte. Å andra sidan var den aningen låga fibern också ett resultat av den höga andelen ärt. Det är dock viktigt att notera att trots att ärtens verkliga såddmängd med vetet var till och med hälften mindre än vid ärt-havre-blandningen, och skiftet led av torka, tävlar dess kvalitet ändå med ärt-havre. Dessutom har vete ett starkt strå och den står upprätt vilket gör att den fungerar väl som stödväxt åt ärt.

AAT är fodrets egentliga proteinvärde och den mäter mängden protein som kan upptas i tunntarmen, alltså aminosyror. AAT är alltså den del av proteinet som djuret kan använda för produktion och underhåll. AAT värdet var ganska lika hos alla blandningar fast havre och vete lyfts positivt fram även här. PBV i sin tur beskriver hur bra den del av fodrets protein som utsöndras i vommen täcker vommikrobernas kvävebehov. Det mäter proteinets och energins förhållande i vommen. För PBV:s del kan konstateras att det bästa blandningen i detta försök var ärt-havre.

Analys	Enhet	Ärt-havre	Ärt-korn	Ärt-vete
Skördemängd kg ts/ha	kg ka/ha	9200	6900	3700
Torrsubstans g/kg	g/kg	234	248	191
Råprotein g/kg ts	g/kg ka	132	111	160
Socker g/kg ts	g/kg ka	135	121	121
NDF-fiber g/kg ts	g/kg ka	442	500	504
D-värde g/kg ts	g/kg ka	706	656	662
Omsättbar energi MJ/kg ts	MJ/kg ka	11,3	10,5	10,6
AAT g/kg ts	g/kg ka	87	80	87
PBV g/kg ts	g/kg ka	2	-8	32

Blandningarnas skördenivå och grönmassans kvalitet. Ärt-vete var en bra helsädesblandning i denna pilot när man jämför skördemängden med den verkliga såddmängden fast skördemängden blev låg på grund av förhållanden.

Visste du detta om PBV? Som specialist Nautasuomi Oy:s Maiju Pajula

När fodrets PBV är negativ, får mikroberna inte tillräckligt med kväveföreningar från fodret, alltså råprotein jämfört med energi, som fås från fodret. Då förblir mikrobernas förmåga att producera protein låg. När fodrets PBV är positiv får mikroberna inte tillräckligt med energi från fodret, så att de skulle kunna utnyttja all det frigjorda kvävet. Utfodringens PBV-värde är nära noll när foderproteinet som nedbryts i vommen uppfyller mikrobernas behov av kväve. Tidigare accepterade man rätt negativa PBV-värden hos mjölkkor, men idag strävar man till ett PBV-värde, som är nära noll eller positiv.

Om fodrets PBV är negativt, lönar det sig att tillägga foder vars PBV-värde är positiv. För detta ändamål lämpar sig även sådana foder, som innehåller rikligt med annat än proteinkväve, till exempel vallensilage, och i teorin även urea. I praktiken blir värdet sällan negativt i mjölkkornas utfodring. Om fodrets PBV är rejält positivt, försämras kvävets utnyttjande i mjölkproduktionen och mjölkens ureahalt stiger. Mjölkens ureahalt kan användas som verktyg när man vill uppskatta vommens proteinbalans. Ifall mjölkens ureahalt är under 17-18 mg/dl är det sannolikt brist på nedbrytbar protein i vommen.

Varför skulle jag så ett helsädesbestånd inklusive ärt?

Först och främst bromsar ärten kvalitetsförsämring i blandningen. Ärten karakteristiskt sänker NDF-fibermängden. NDF-värdet beskriver totala fibermängden i fodret, vari beaktas cellulosa, hemicellulosa och det osmältbara ligninet. Nötens vom behöver tillräckligt med fiber för att fungera, men en mängd som är större än målvärdet begränsar foderupptaget, vilket kan sänka produktionen.

För det andra höjer ärten helsädesensilagets smältbarhet, alltså D-värdet. Ett smältbart foder ökar foderflödet och påverkar där via foderupptaget. Som vi ser i pilotresultaten, är korn ofta en knepig komponent, eftersom det åldras snabbt. Ärten kan inte kompensera den sjunkande kvaliteten, som orsakas av kornets mognande.

Dessutom förbättrar baljväxterna jordens struktur, minskar sjukdoms- och skadedjurstrycket och efterlämnar 20-40 kg kväve per hektar åt följande årets skörd. Beroende på sort, har man fått märkbart högre skördar följande året. Tack vare den biologiska kvävebindningen minskar baljväxterna även gödslingsbehovet av helsädesbestånden.

Helsädesbestånd är också ett utmärkt sätt att anlägga vall eftersom helsädesskörden skördas flera veckor tidigare än spannmål. Därmed är också väderförhållandena ofta bättre, vid en torr skördetidpunkt blandas inte mull i fodermassan, det uppstår inte spår på åkern och i bästa fall kan man få skörd av vallen redan under anläggningsåret. En tidig skörd möjliggör därmed bra förutsättningar för den nya vallen.

Helsädesensilagets ensilering 2021 under luppen

Ensileringsförluster är ofta svåra att åskådliggöra och ibland kan man inte tolka dem från analysresultaten. Ensileringsförlusterna är retfulla i och med att en till en början utmärkt ensilage kan mista sin bästa kraft och till och med bli dåligt. När kostnaderna är nu höga är det frustrerande ifall till och med flera tiotals procent av de betalda summorna och det gjorda arbetet går till spillo. Ifall du vill bekanta dig med detta ämne närmare, läs ensileringsguiden som är gratis.

Back gårdens helsädesensilage från år 2020 var, förutom kvalitet- och skördeuppföljningen, även med i ensileringsförlust-uppföljningen, vars mål var att utreda förlusternas förekomst i vanliga helsädesensilage. Dessutom ville man se hur spannmålsvalet påverkar slutresultaten. Helsädesensilaget skördades i början av augusti 2020, ensilerades biologiskt, balarna märktes och lagrades skilt i egna grupper. I januari 2021 togs omfattande foderanalyser. Analyser av grönmassan hade tagits före skörden för att utreda fodermassans utgångspunkt. Om du vill själv utreda ensileringsförlusterna är jämförelsen av analysen av grönmassan och analysen av ensilaget, en enkel metod.

Helsädesensilage är i grunden känsliga för ensileringsförluster, eftersom de är ofta torra samt grova i sin struktur. Dessa egenskaper gör att det är svårt att pressa foder av denna typ.

Ensileringen förtärde ärt-havre-blandningens utmärkta smältbarhet

I helsädesensilage-provet hade ärt-havre beståndet den högsta smältbarheten. I och med ensileringen föll ärt-havre-blandningens D-värde från ca 700 g/ts kg till ca 580 g/ts kg. Minskningen var alltså över 100 g/ts kg. I och med minskningen av D-värdet tappar man även energi. Ättiksyra (de flyktiga fettsyrorna anges ofta som ättiksyra) uppstår främst vid aerobisk jäsning. En ideal mängd ättiksyror är max. 10 g/ts kg ifall man inte använder sig av heterofermentativa biologiska ensileringsmedel. Höga ättiksyrahalter berättar att ensilaget har drabbats av feljäsning, vilket kan ha orsakats av att balen inte har pressats tillräckligt eller av att syre har kommit åt fodermassan. I fallet med ärt-havre var ättiksyrahalten en aning över rekommendationen, alltså hade feljäsning skett. Eftersom ammoniakkvävehalten var rejält under rekommendationen (40 g/kg N), fanns inga spår av utsöndring av foderprotein. Detta stöds självklart också av att råproteinhalten inte hade ändrats under processen.

Allt som allt lyckades ensileringen av ärt-havre-blandningen rätt bra när man betraktar ensileringskvaliteten. Sockret, som var högt från början, hade sjunkit, som man kan vänta sig vid biologisk ensilering. Den del av sockret som försvinner omvandlas ganska exakt till mjölksyra och mellan mjölksyrahalten och pH finns ett logiskt samband. Utsöndringen av proteinet neutraliserar syrorna och baljväxternas naturligt höga mängd av kalciumföreningar gör det också. På grund av dessa saker kan ensilagets hållbarhet ibland bygga sig enbart på anaerobin, trots att ensilaget ursprungligen skulle ha gått igenom ensileringsprocessen och syror skulle ha uppstått. Sådana foder känner man igen av ett högt pH-värde och en låg halt av syror (mjölksyra och ättiksyra). Ärt-havre-blandningen miste sina högsta värden troligtvis genast efter skörden då aeroba jäsningen pågick aningen för länge. Trots detta var fodret gott och smakligt.

Ärt-havre	Enhet	Grönmassa	Ensilage
Torrsubstans	g/kg	234	347
Råprotein	g/kg ka	132	135
Socker	g/kg ka	135	30
NDF-fiber	g/kg ka	442	436
D-värde	g/kg ka	706	583
Omsättbar energi	MJ/kg ka	11,3	9,3
AAT	g/kg ka	87	71
PBV	g/kg ka	2	30
pH			4,1
Ättiksyra	g/kg ka		18
Mjölksyra	g/kg ka		68
Ammoniakkväve	g/kg N		15
Ät index			129

 

Ärt-vetets smältbarhet och proteinhalt sjönk

Ärt-vetet, som hade den högsta proteinhalten av helsädesensilagen, tappade ca 30 g/ts kg av totala proteinhalten i och med ensileringen. Som ärt-havre, även ärt-vete tappade av sin smältbarhet ca 100 g/ts kg under ensileringen. Även fodrets NDF-fiberhalt sjönk, ca 50 g/ts kg. Detta tillsammans med en höjd ättiksyrahalt berättar att under ensileringens början har den aeroba jäsningen pågått starkare än hos ärt-havre, och till och med på den nivån att den har börjat utsöndra lösliga fiber. Sannolikt har kvalitetsförlusterna skett samtidigt eftersom enligt ammoniakkvävehalten fanns det inga tecken av proteinutsöndring i det ensilerade fodret. Slutresultaten var att ärt-vetets ensilering var lyckad och fodret smakligt.

Ärt-vete	Enhet	Grönmassa	Ensilage
Torrsubstans	g/kg	191	357
Råprotein	g/kg ka	160	127
Socker	g/kg ka	121	26
NDF-fiber	g/kg ka	504	447
D-värde	g/kg ka	662	563
Omsättbar energi	MJ/kg ka	10,6	9
AAT	g/kg ka	87	68
PBV	g/kg ka	32	25
pH			3,9
Ättiksyra	g/kg ka		26
Mjölksyra	g/kg ka		71
Ammoniakkväve	g/kg N		8
Ät index			130

 

Ärt-korn mest oförändrad

Ärt-kornet, som annars inte klarade sig så bra i jämförelsen, betedde sig jämnare under ensileringen och kvalitetsförändringarna var måttliga jämfört med de andra. Ärt-kornet tappade ca 50 g/ts kg av sin smältbarhet, NDF-fiber-värdet var ca 70 g/ts kg, men proteinet var oförändrad. Eftersom korn är den av spannmålen som utvecklas snabbast och hade därmed mognat mest, kan mognadsfasen ha betydelse till exempel med tanke på proteinets hållbarhet. Som med de andra helsädesensilagen, tappade troligtvis även ärt-korn-blandningen en del av sin kvalitet under aerobiska jäsningen.

Ärt-korn	Enhet	Grönmassa	Ensilage
Torrsubstans	g/kg	248	345
Råprotein	g/kg ka	111	119
Socker	g/kg ka	121	47
NDF-fiber	g/kg ka	500	426
D-värde	g/kg ka	656	605
Omsättbar energi	MJ/kg ka	10,5	9,7
AAT	g/kg ka	80	73
PBV	g/kg ka	-8	10
pH			4,1
Ättiksyra	g/kg ka		16
Mjölksyra	g/kg ka		60
Ammoniakkväve	g/kg N		14

 

När man beaktar resultatet av ensileringen, bekräftas förväntningarna om att helsädesensilagen är känsliga för ensileringsförluster. I försöket hade man balat balarna kompakta och noggrant och ändå kunde man inte undvika ensileringsförluster. Med tanke på dikorna har förlusterna inte i sig betydelse, bara ensileringskvaliteten annars är i skick. Ifall man skulle använda samma foder för slutuppfödning eller mjölkproduktion, får förlusterna en helt annan betydelse. Förlusterna verkar i första hand bero på att aeroba jäsningen har förlängts. Detta kan man undvika genom att förbättra tätheten av grönmassan till exempel genom att bala massan när den är fuktigare eller hacka den kortare.

 

Skribenter: