Från art- och sortblandningprovets försöksrutor skördades tre skördar. På bilderna är rutorna just begränsade inför slåtter.
Tips
- Analysera jordmånens reservkalium och fodrets kaliumhalt och beakta dessa i gödslingen
- Spara pengar genom att gödsla specifikt där det behövs
- I blandningar definieras skördetidpunken enligt huvudväxten, huvudväxten är alltid inte den som blivit mest sådd
- En runda i beståndet före skördebeslutet är alltid på sin plats när man ska skörda vallblandningar
Lösbrytning av kalium och mångsidiga vallblandningar
I det nyss avslutade Nurmet Rahaksi -projektet, forskades flera olika metoder för att effektivera vallproduktionen, till exempel preciserad kaliumgödsling och mångsidiga vallfröblandningar.
Kaliumresultatet från markkarteringen berättar inte hela sanningen om jordmånens kaliumgödslingsbehov. Vallbestånd tillgodogör sig kalium löst även från jordmånens svårlösliga kaliumreserver om reserverna är tillräckliga. Producenten kan här spara pengar. Om jordmånens kaliumreserv är liten, får man med kaliumgödsling en bra respons i skörden.
Vid Naturresursinstitutets Maaninka och St:Michel enheter gjordes åren 2015-2018 kaliumgödslingsprovets andra vallomlopp som fortsättning på de tidigare utförda proven åren 2011-2014. I provet skördades tre skördar.
Skörden i art- och artblandningsprovet
1. skörd, 2. skörd, 3. skörd
kg ts/ha/år
Vallen fick konstgödsel 0, 50, 100, 150 och 200 kg K/ha/år fördelat jämnt på första och andra skörden. Dessutom gödslades den andra halvan av provet före andra skörden med 30 ton sväm per hektar (vilket innehöll 75-107 kg K/ha). Reservkaliumklassen i Maaninka var bra (>2000 mg/l) och bördighetsklassen för kalium var nöjaktig. I St:Michel var reservkaliumklassen nöjaktig (1000-2000 mg/l) och bördighetsklassen för kalium dålig på den delen av åkern som gödslades med konstgödsel och rätt dålig på den delen som gödslades med sväm.
Man fick ingen respons i skörden med kaliumgödsel på respektive ort under det första vallåret 2016. Det andra och tredje vallåret fick man mera skörd med kaliumgödsling. Som bäst var skörden i St:Michel 2330 kg ts/ha och i Maaninka 720 kg ts/ha, när man använde sig endast av konstgödsel. I St:Michel höjde de högsta kaliumgödselmängderna värdet i fodret onödigt högt. Proven visar att jordmån med nöjaktig eller bättre reservkaliumklass kan producera en bra vallskörd med mindre kaliumgödsel än rekommenderat. Så till och med när kalium låg i röd bördighetsklass.
Odling av artblandningar kräver en välutvecklad spelöga
Med mångsidiga artblandningar strävar man till bra odlingssäkerhet under olika omständigheter men speciellt idag väcker intresset för kolbindning i jordmånen även intresset för blandningar med flera arter. Ett speciellt intresse riktar sig mot vallbaljväxter, klöver och olika slag av lucern. Såväl jordmånen och gödslingen som väderförhållanden ändrar arterna i blandningen. Arter som växer snabbt tar lätt mer plats än tänkt under planeringen om förhållanden är gynnsamma.
Frömängderna i % av fröblandningens vikt:
Vallblandningarna
Traditionell
Rörsvingelblandning
Artblandning
Flervallsblandning
Baljväxtblandningarna
Traditionell
Klövertrio
Klöverduo
Klöver-lucernblandning
Multiblandning
*TT = timotej (¹Rubinia, ²Tuure, ³Nuutti), NN = ängssvingel (¹Valtteri, ² Inkeri), RN = rörsvingel (Karolina), ERH = engelskt rajgräs (Riikka), PA = rödklöver (SW Yngve), VA = vitklköver (SW Hebe), AA = alsikeklöver (Frida), SM = lucern (Lavo)
I Maaninka utförs som bäst ett art- och sortblandningsprov med fyra vallblandningar och fem baljväxtiblandningar. Vallblandningarna får på tre skördar 100+90+50 kg N/ha/år och baljväxtiblandningarna på två skördar 50+50 kg N/ha/år. Redan under det första året av provet visade det sig att förhållandet mellan arterna ändras hela tiden. Engelskt rajgräs fanns med i blandningar med en andel på 10-15% av blandningens vikt (tabell 1.), ändå var dess andel större än förväntat i alla första årets skördar i de två vallblandingarna där engelskt rajgräs ingick (H4 och P5). En större andel i beståndet kan i fortsättningen betyda en större risk för övervintring. Både ängsvingelns och rörsvingelns andel ökade i senare skördar, vilket kan tyda på en bättre förmåga att tåla torka och bättre tillväxtkapacitet efter skördandet jämfört med timotej. I stora mängder kan arter som utvecklas snabbt, som engelskt rajgräs och rörsvingel, sänka smältbarheten om skörden utförs enligt senare mognande arters tidtabell. En granskning av beståndet är alltid på sin plats före skördebeslutet. I helhetskördemängden förklaras skillnaden mer av mängden skördar än artbladningens innehåll, eftersom skörden på tre gånger skördade vallblandningar var bättre än baljväxternas som skördades två gånger (bild 1.). Mellan vallblandningarna fanns inga större skillnader mellan de olika skördarna. Av baljväxtblandningarna gav en mångsidig blandning (P5) ändå en större skörd 1000 kg ts/ha än en traditionell blandning (P1).
För att utreda den botaniska konsistensen plockas hö- och klöverarterna isär för hand. Därefter vägs och torkas de och slutligen beräknas torrsubstansen av skörden.
